Christinas Villa Vik

Grenarna knakar när hästskjutsen rullar fram på grusgången upp mot huset. En kvinna stiger ur, går upp för trappan och öppnar sakta de tunga ekdörrarna till Villa Vik. Kvinnan är vår största operasångerska genom tiderna och det är här hon drar sig tillbaka efter sin otroliga karriär. Christina Nilsson eller Grevinnan Casa de Miranda som hon även kallades, var den fattiga flickan från Snugge som erövrade världen med sin röst och talang.

Nu, hundra år senare välkomnar vi dig till Villa Viks Matsalar, som vi varsamt renoverat och restaurerat till en högklassig restaurang och konferensanläggning vid natursköna Toftasjön.

Christina Nilsson föddes 20 augusti 1843 på gården Snugge. Hon var nummer 7 i syskonskaran. Hon hade 5 bröder och 1 syster. När Christina var 5 år tvingades fadern sälja gården till familjen Hamilton på Huseby. Som 10-åring var hon mycket duktig på att spela fiol. Hon fick låna sin brors fiol, och sedan gick hon till gästgivaregården i Nöbbeled och underhöll deras gäster.

Redan när hon var 12 år var hon så känd att hon omnämndes i en stockholmstidning. 1857 upptäcktes hon på marknaden i Ljungby. Därefter fick hon flytta till Stockholm för att få utbildning. I början på hösten 1860 lämnade den 17åriga Christina Sverige för utbildning i Paris. Föga anade hon då vad som väntade henne. Hon debuterade som Violetta i Verdis Traviata på Theatre Lyrique. Om Violetta var en stor och hela tiden växande succé, så blev hennes tolkning av Nattens drottning en fullkomlig sensation. Trollflöjten var dittills nästan okänd i Paris och man kan säga att Christina Nilsson med sin sång lyfte fram Mozarts mästerverk för parisarna.

1872 gifte hon sig med fransmannen Auguste Rouzaud i Westminster Abbey och det var ett stort societetsevenemang. I februari 1873 sjöng hon Margareta i Faust i S:t Petersburg. Sista kvällen då hon öppnade skrinet där det brukade ligga krimskrams, fanns det istället ett praktfullt smycke av smaragder och diamanter som en present från tsaren. Det blev många extranummer och Christina bad att få en stol att sitta på och så sa hon att nu mina vänner får ni applådera så länge ni vill. I Ryssland var hon även med på björnjakt och sköt en björn, som hon lät stoppa upp och ha i sitt hem.

1885 inträffade Christina Nilsson olyckan i Stockholm. Det var efter det att hon hade givit en konsert och skulle tillbaka till Grand Hotell. Man uppskattar att det fanns mellan 30-50 000 människor ute på gatorna som ville hylla henne. Villa Vik Hon sjöng för folket från en balkong på Grand Hotell och då sjöng hon "Fjorton år tror jag visst att jag var". Det utbröt panik i folkmassan och sexton kvinnor och två flickor trampades ihjäl. Ett sjuttiotal människor var skadade. Christina tog denna olyckan mycket hårt, hon tyckte att det var hennes fel att den hände.

1886 gifte hon sig med greve de Casa Miranda vilken dog 1902 och Christina blev änkegrevinna. Då kom hon att vistas alltmer i Sverige.

1901 köpte hon Gårdsby Säteri åt sin brorson Johannes Nilsson. 1906 köpte hon Villa Vik till sig själv. Det blev hennes fasta punkt på ålderns höst, fast hon bodde mycket i Frankrike, men var här på somrarna. Hon hade inga egna barn.

Den 22 november 1921 dog Christina Nilsson på Växjö Stadshotell. Hon blev 78 år gammal. Efter begravningen fördes hon till ett kapell i parken till Villa Vik. Där förvarades kroppen till 1923, då den fördes till det stora stenmausoleet på Tegnérkyrkogården i Växjö. Hon balsamerades, vilket var mycket ovanligt.